Nej, mitt vinterland...
What's not to like? Jo isen, kära vänner - ISEN! I Skåne där jag är uppvuxen, smälter snön bort så fort det blir nån plusgrad. Men här i Sundsvall, då blir marken isglaserad om det blir lite plus. Snorhalt med andra ord. Och inte blir det bättre om det sedan kommer lite pudersnö på det snorhala... Nä, usch!
Jag behövde aldrig broddar innan jag flyttade hit för fyra år sedan. Nu överlever jag inte vintern om jag inte har heltäckande spikskor under foten...
Till roligare saker! Om bara några få varv har jag äntligen kommit fram till spetskanten på min Icarus i Färgkraft (färgen Trollskog). Jag är så kär i denna sjal, längtar tills den blir klar och jag kan börja använda den!
Härliga människor!
Helgen har varit hektisk, men väldigt, väldigt rolig. Visst är det spännande att det finns så många olika typer av människor som stickar? Helt galet! Men på ett fantastiskt bra sätt, såklart. :-)
Har kanske inte hunnit sticka så mycket i helgen som jag hade önskat. Men i och för sig så stickar jag nog aldrig så mycket som jag vill. Man måste ju ta hänsyn till nära och kära också, haha.
Är inte så sugen på att jobba, är väldigt trött och sliten efter helgens festligheter. Men man måste ju dra in brödfödan - så att man kan
Välkomna!
Ska bli skoj att träffa er...
Dessutom, för er som undrar. Mina vridna aviga är INTE stickade genom bakre maskbågen, utan genom främre. Jag hämtade bara garnet utan att sno det runt stickan. Det var felet.
Men nu stickar jag så fint, så fint... :-)
En stor suck...
Bättre sent än aldrig, brukar man säga ibland. Men just denna aha-upplevelse önskar jag att jag hade fått tidigare...
Jag stickar vridna aviga maskor.
Jag har alltid tyckt att aviga maskor har varit jätteenkla. Aviga maskor ser så krångliga ut i stickböcker, så jag har struntat i det och tyckt att det sett rätt ut.
Men dom är så fel så fel. Har suttit i en timme och övat på riktiga aviga maskor nu, och jag börjar få till dom. Nu ser det äntligen jämt och fint ut.
Det är bara en sak. Jag behöver riva upp en nästan färdig kofta ( ja, hela..) + ett par decimeter av en färdig bomullstop.
Varför? Jo, jag trodde att det var jag som stickade ojämnt och lät det vara så - jag får träna på att sticka jämnare, tänkte jag. Men nu har jag insett att jag KAN sticka jämnt, det var inte felet. Felet var att jag stickade vridna aviga maskor... Det märktes inte när jag stickade runt på rundsticka, eller runt på strumpstickor, och det syntes inte så mycket när jag stickade spetsstickning. Men slätstickning fram och tillbaka ser för illa ut...
Skit. Skit. Skit. Skit. Skit. Skit. Skit.
Fördelen är att jag kommit på detta innan jag börjar på en härlig kofta i Malabrigo...
Men ändå.
Skit.